Det va roligt men ibland hängde jag inte riktigt med i alla rörelser,

det gick så fort. Jag tror att mina armar tycker om att jag börjat

med detta.... jag har ju absolut ingen ork och när vi skulle göra

armhävningar klarade jag en kanske två men sedan tog det slut.

Lena däremot klarade säker tio stycken på raken..... hon kan hon.

Om Max inte jobbar ska jag dit igen på Onsdag,

tänkte försöka gå två gånger i veckan.

När vi va klara där åkte Lena hem och jag liftade till Anders

och Matilda. Där snackade vi massa skit och drack the....

eller jag drack the och dom drack sitt kaffe.

När jag sedan kom hem till familjen satt det en liten kille i köket

och väntade.... oj, oj vad glad han blev då han såg mej.

Vilken otrolig lycka det är att få komma hem till en familj

som har saknat mej.

Louise sov men vaknade då hon hörde min röst.

Hela familjen satt sedan och myste i soffan. Max satt med Louise i knät och lät så där konstigt som bara han kan....

och då skrattade hon, så där riktigt.

Både jag och Max tittade på varandra och tårarna rann...

Louise skrattade och vi grät.

Nu ska vi äta för att lite senare ta den dagliga promenaden.... ;-)