.... vad tiden går fort....

Det känns som om det va igår jag testade positivt med dessa kärlekar.... och nu har livet berikats med dessa små juveler i över tio månader. Dagarna går så mycket fortare nu och månaderna bara flyger iväg, snart är det dags att bjuda in till fest.. 

Under tiden jag varit hemma med våra kärlekar har jag funderat på vad jag vill med livet.... det låter stort och det är det också, jag har funderat över hur jag vill att framtiden ska se ut men på den fronten är det inte mycket jag vill förändra... men...

Jag vill inte fortsätta att jobba som uska.. Jag älskar mitt jobb och det har gett mej otroligt mycket.
Tackvare alla underbara kollegor har jag gått från att vara den blyga lilla tjejen till Jenny..... men nu med självförtroendet i topp så lämnar jag den trygga hamn jag ligger i och ger mej ut på nya upptäckter.

Just nu läser jag matte A, lätt för många men för mej en riktig utmaning. Jag kan utan att ljuga säga att matte är det värsta som finns.... men nu är det ju så att för att jag ska kunna förverkliga min dröm så måste jag bli godkänd i detta ämne..... + att jag även måste läsa matte B....

Här hemma händer det saker hela tiden och mitt stolta mammahjärta växer sej större för varje litet steg, varje liten sak, varje gång våra kärlekar gör något för första gången eller för andra tredje eller fjärde. Samtidigt så växer min oro över att något ska hända.... Varje gång som någon av våra små mirakel ramlar, får en bula eller ett blåmärke så värker det i mitt mammahjärta. Jag springer fram och blåser, tröstar och kramar och efter någon minut är allt bra igen, allt det onda är som bortblåst och det är bara nya äventyr som ligger i fokus... men för mamman värker det lite längre.

Nu går bägge mina barn... båda tog sina första staplande steg innan dom hunnit bli tio månader. Louise va först vid 8 månader men Wilgot kom inte så långt efter.... åter igen så är jag otroligt stolt. 

Nu är klockan mycket och innan jag svamlar vidare med något som bara jag förstår så sätter jag punkt .  =)