Fyra månader....
TISDAG 23 FEBRUARI 2010
Idag blev våra kärlekar fyra månader. Jag fattar inte vart tiden tar vägen, det går så fort. Fyra månader är ju ganska kort tid men samtidigt som jag tycker att det gått fort så känns det som om dom funnits här hos oss så länge.... Oj vad vi hade längtat och väntat på att få träffa dessa små mirakel. Jag tror inte att det finns så många barn som va så längtad av så många.... Vi och alla i familjen och våra vänner naturligtvis men så är det nog för det flesta... men på Wilgot och Louise väntade även de flesta grannar, personalen på ica, all underbar personal på sjukhuset som tog så väl hand om mej under min oro under graviditeten, all personal hos Fryklund i H-sand och Maria och Katarina på ST + deras kollegor som följde oss på våran resa.
Idag har barnens morfar varit här och det va riktigt kul. Vi har tyvärr inte kunnat träffas på några veckor för han har varit så sjuk med både feber och hosta. Både Wilgot och Louise blev så glad då han kom, riktigt kul att se att dom kände igen honom även fast det va så länge sedan som dom träffades. Vi myste tittade lite på kort och käkade lunch. På eftermiddan kom barnens farmor upp och vi drack lite the, snackade skit och tittade på teve.
Personalen på Carl von Linnè vill gärna veta hur det går för alla som blir gravida med deras hjälp så igår ringde jag och berättade hur det hade gått, skulle ha gjort det tidigare men glömt bort det. Dom vill för det första veta OM det kommit något barn och har det det vill dom veta vikt, längd och lite om hur förlossningen gick till. Tror att det har med statistik att göra, dom vill väl veta hur många par som blir hjälpta varje år kanske.
Hon blev så glad tjejen jag pratade med när hon hörde om våran lycka och när jag talade om hur mycket Wilgot och Louise vägde blev hon alldeles paff... och jag hade svårt att inte spricka av stolthet. Innan vi pratat färdigt så visste nog alla där nere att det va jag som ringde och att allt hade gått bra denna gång, även där va dessa små mirakel otroligt väntade....
Nu ska jag hänga tvätt... tråkigt, förbannat tråkigt men ett nödvändigt ont....
Kommentarer
Trackback
